Utfodring och näringslära


Tyvärr är inte all kattmat bra mat och för att hitta rätt och undvika fallgroparna i kattmatsdjungeln behöver man känna till lite om kattens ursprung och näringsbehov. 

Kattens ursprung - behovet av rätt protein
Tamkatten är ett utpräglat rovdjur som har utvecklats i ett ökenklimat. Som det rovdjur den är så krävs en föda som innehåller mycket protein och nästan inga kolhydrater. Många av kattens bytesdjur innehåller dessutom mycket fett. 
Katten är varken fysiskt eller kemiskt rustad för att hantera kolhydrater och dessutom har den fel käkar och tänder för att kunna mala ner sin föda. Vidare så saknar den flera enzym som bryter ner kolhydrater och tunntarmen är kort och inte anpassad till att smälta bl.a. spannmål.
Katten kan inte styra sin proteinanvändning särskilt bra. Den är van att ha god tillgång på proteiner av hög kvalitet. När katten serveras en sämre kost kan den inte hushålla med proteinerna. En viss del används alltid till att utvinna energi och det kan leda till sjukdomar kopplade till proteinbrist. 
Proteiner är uppbyggda av aminosyror. Hälften av dem är essentiella, vilket betyder att katten måste få i sig dem med födan. Några av dessa aminosyror finns bara i tillräcklig mängd i kött, fisk och ägg. 
Katten använder i första hand fett för att utvinna energi. Det har bl.a. medfört att de inte har någon kolesterolproblematik, till skillnad från oss människor. Det är snarare så att katter mår bra av en hög andel mättade fetter. 
Ökenlivet 
Katten är anpassad till att få i sig allt vatten den behöver från sina bytesdjur. Det har medfört att katten har en dåligt utvecklad törstreflex. En katt som äter torrfoder behöver dricka ungefär 0,5dl vatten per kg kroppsvikt och dag. Flera undersökningar visar att katter som äter mat med hög vätskehalt, som burkmat och rå mat, producerar ungefär dubbelt så mycket urin som en katt som äter torrfoder. En frisk vuxen katt som äter ett foder som innehåller minst 78% vatten får i sig all vätska den behöver via maten under förutsättning att aktivitetsnivå och temperatur är normala. 
Vad betyder detta egentligen? 
Ju mer koncentrerad urinen är desto större är risken för att det ska bildas urinstenar. Koncentrerad urin stannar också längre i urinblåsan och därmed ökar risken för att bakterier ska föröka sig så pass mycket att de orsakar urinvägsinfektion. Urinvägsinfektion är ju inte bra i sig men ökar dessutom risken ytterligare för att det ska bildas en typ av urinsten som heter struvit. Ju mer urinen behöver koncentreras desto hårdare måste njurarna arbeta. 
Njurarna och urinvägarna är kattens svaga punkt. Enligt Agria är den vanligaste orsaken att katter får veterinärvård att de drabbats av urinsten.
När katterna passerat medelåldern är njursvikt den vanligaste anledningen att de avlivas. 
Näringsämnen 

  • Kolhydrater, är olika former av socker och finns framför allt i växter. Växterna gör socker av vatten, solljus och koldioxid. Växterna omvandlar alltså solenergi till kemisk energi. Socker kan länkas ihop till olika typer av kedjor. Stärkelse används för att lagra energi medan cellulosa bygger upp cellväggar. Katten använder socker för att göra energi och socker lagras som glykogen i muskler och lever. 
    Katten kan använda enkla sockerarter direkt för att göra energi. Däremot är katter inte bra på att bryta ner stärkelsekedjor till socker. Katten kan inte reglera blodsockernivån med insulin lika effektivt som vi utan har lätt för att drabbas av kroniskt högt blodsocker, som leder till minskad eller utebliven insulinproduktion, dvs diabetes. Ofta klarar sig en katt med diabetes utan insulin om den får en kost helt utan kolhydrater. 
    Cellulosa är en sockerfiber som katten inte kan bryta ner. Katten kan behöva fibrer i maten för att maten ska få lagom volym i tarmarna. Om man ger katten rå köttbaserad föda måste man se till att den får i sig tillräckligt med senor, hinnor och liknande som har samma funktion som kostfibrer. 
    Det finns två typer av korta kolhydratkedjor som katterna har nytta av för att de hjälper till att upprätthålla en normal tarmflora. Den ena kallas för FOS (fruktos oligosackarid) och finns bl a i loppfrön, ofta kallat psyllium. Den andra kallas för MOS (mannos oligosackarid) och finns bl a i bryggerijäst. 
  • Fett, (lipider) finns i olika former också sådana som vi normalt inte tänker på, som t ex steroider (hormon). Katten använder fett till energi, som energilager och för att skydda inre organ, t ex njurarna. Fett ingår också i cellväggar och är viktigt för upptaget av fettlösliga vitaminer och för reproduktionen. 
    För kattens del spelar det ingen roll om fett är mättat eller fleromättat med tanke på hjärt-kärlsjukdomar. Fett av animaliskt ursprung är till största delen mättat och det är vad katten är anpassad till att hantera. Fleromättat fett i större mängd kräver ofta mer E-vitamin än vad katten kan avvara. Fet fisk, som innehåller mycket fleromättat fett, kan t o m vara dödlig om katten får i sig för mycket. För att fett inte ska härskna krävs det E-vitamin. I fet fisk finns inte tillräckligt med E-vitamin utan katten får E-vitaminbrist. Kattens fettceller inflammeras och det är mycket smärtsamt. Tillståndet heter pansteatit men kallas ofta gulfettssjuka. Sjukdomen kan hävas om behandling sätts in i tid. Observera att sjukdomen är sällsynt men man bör inte låta fet fisk vara kattens stapelföda!
    Lite av de fleromättade fetterna behöver katten få i sig. Omega-3 och Omega-6 innehåller essentiella fettsyror som katten måste få i sig med maten. Katten kan inte använda sig av vegetabiliska Omega-3 och Omega-6. De måste vara animaliska, t ex i form av laxolja. Man bör komma ihåg att det är mycket ovanligt att katter har brist på dessa essentiella fettsyror. Om man ger sin katt laxolja är det viktigt att man använder sig av en olja som har E-vitamin tillsatt. Kommersiellt foder med laxolja i har oftast/alltid extra E-vitamin tillsatt. I vissa foder kan man se att det är extremt mycket E-vitamin tillsatt men då fungerar E-vitaminet konserveringsmedel och är till stor del förbrukat när katten väl äter maten. 
  • Protein, består av aminosyror och bygger upp muskler och kollagen i leder, senor och skelett. Det finns 20 olika aminosyror och hälften av dem är essentiella för katter. Några av dem finns bara i tillräcklig mängd i animalier. 
    Taurin är en specialvariant av aminosyra som inte ingår i proteiner utan arbetar fritt. Taurin behövs främst för synen, hjärtverksamheten och reproduktionen. Mest taurin finns i ögon och hjärtan. Därför är det viktigt att servera katten hjärta om den får rå mat. Extra hjärta kan man med fördel ge alla dräktiga honkatter, även de som normalt inte får rå föda. Taurin minskar risken för missfall och missbildningar. 
    Proteiner med olika ursprung har olika stort värde för katterna. Katter kan bäst tillgodogöra sig animaliska proteiner. De har en optimal aminosyrasammansättning. Hur lätt det är för katterna att tillgodogöra sig proteinet beror också på hur maten är processad. Ju varmare och ju längre tid maten har varit upphettad desto svårare är det för katten är det att hantera proteinet. Samma sak gäller för de flesta näringsämnen. 
  • Vitaminer, delas upp i två grupper; fett- och vattenlösliga. De fettlösliga vitaminerna lagras i fettvävnad och katten behöver inte få i sig dem dagligen. I och med att de lagras kan de också överdoseras så man ska vara försiktig med att ge katten extra tillskott som innehåller fettlösliga vitaminer. De vattenlösliga vitaminerna lagras inte i någon större mängd utan överskott försvinner ut ur kroppen med urinen. Därför behöver dessa vitaminer tillföras ofta samtidigt som överdosering sällan eller aldrig är ett problem. 
    Fettlösliga vitaminer;
    A-vitamin 

- förekommer oftast i form av retinol. 
- finns naturligt i stor mängd i lever. 
- behövs bl.a. för synen, immunförsvaret och tillväxten. 
- katten kan inte omvandla betakaroten till A-vitamin, vilket vi kan.
D-vitamin 
- finns i allt kött 
- används bl.a. för att bygga upp skelettet och för att musklerna ska kunna arbeta. 
E-vitamin 
- finns i tillräcklig mängd i kött men inte fet fisk. 
- främsta uppgiften är att se till att fett inte förstörs. 
- ju mer fleromättat fett maten innehåller desto mer E-vitamin behövs. 
K-vitamin 
- produceras av tarmbakterier 
- gör bl a så att blodet koagulerar 
Vattenlösliga vitaminer;
B-vitaminer 
Det finns åtta olika B-vitamin. De är fr a antioxidanter och ingår i olika enzym. (Enzymer är ofta relativt små molekyler som har till uppgift att starta och stoppa olika processer i kroppen.) 
Flera B-vitaminer produceras av tarmbakterier och vid långvarig diarré eller antibiotikaanvändning kan man ge ett B-vitaminkomplex, gärna tillsammans med bryggerijäst som hjälper tarmfloran att komma i balans. 
Den B-vitamin som är lättast för katten att få brist på är folsyra som finns i stor mängd i lever. Underskott av folsyra ger bl.a. blodbrist. Den B-vitamin som är lättast att överdosera är niacin så om man ger sin katt B-vitamintillskott regelbundet så är det niacinhalten man ska dosera efter. Överdosering ger bl.a. klåda och hudrodnad. 
Tiamin bryts ner av ett enzym i rå fisk medan biotin bryts ner av ett enzym i rå äggvita. Om man vill ge sin katt fisk eller äggvita ska de upphettas till minst 70 grader för att enzymerna ska förstöras. 
C-vitamin (askorbinsyra) 
Katten gör sitt eget C-vitamin och behöver inte ha det i maten. Man ska vara försiktig med att ge sin katt extra C-vitamin eftersom det är surt och överdosering kan bidra till att det bildas oxalatstenar i urinen. 

  • Mineraler, behövs bl a för att bygga upp skelettet, för transporter och för att upprätthålla vätskebalansen. De arbetar ofta i par. 
    Kalcium (Ca) och fosfor (P)  - Dessa behövs bl a för att bygga upp skelett och tänder. Kalcium är också viktigt för muskelfunktionen och fosfor för energiomsättningen. Kalcium finns främst i ben medan fosfor finns i både kött och ben. 
    Balansen mellan kalcium och fosfor är mycket viktig. Den mäts som Ca:P-kvot. Kvoten ska ligga mellan 0,9:1 och 2:1, dvs från nästan lika mycket kalcium som fosfor till dubbelt så mycket kalcium som fosfor. Det optimala är en Ca:P på 1,2:1-1,5:1. Det motsvarar ungefär 10-15% ben om man ger rå föda. Grova fel åt båda hållen ger urkalkning av skelettet och påverkar balansen mellan flera andra mineral negativt. 
    Kalium (K), natrium (Na) och klor (Cl) - Dessa tre mineraler behövs bl.a. för att upprätthålla vätskebalansen och pH-värdet. 
    Natrium och kalium är också viktiga för nervsystemet medan klor är en del av magsyran. 
    För en frisk vuxen katt är dessa mineraler sällan problematiska. Om katten har diarré eller kräkningar kan den behöva vätskeersättning med både natrium och kalium i. Klor följer med på köpet i både vanligt salt och mineralsalt (t ex Seltin). Om man ger sin katt rå föda så bör man ge ett litet tillskott av mineralsalt till dräktiga och digivande honor samt små kattungar. 
  • Spårämnen, är mineraler som det inte behövs så mycket av. De ingår ofta i enzymer. Till spårämnen räknas magnesium (Mg), mangan (Mn), koppar (Cu), järn (Fe), jod (I), selen (Se) och zink (Zn). Dessa mineraler är sällan problematiska. Undantaget är om man ger sin katt mycket havslevande föda som alger, räkor, musslor och fisk. Havslevande organismer samlar på sig mycket mineraler. Störst problem kan man förvänta sig av magnesium som bidrar till att det bildas struvitstenar i urinen.