Näringslära hund
en varg i kopplet


När man hundfolk emellan, talar om hundar tänker vi kanske på den enorma mångfald av olika raser vi omger oss med. Allt ifrån rena sällskapshundar och specialiserade jakthundar till bruksraser eller vallhundar. Vi tänker kanske inte alltid på att till släktet hunddjur (lat. canidae) dit våra tamdjur räknas, hör också de vilda djur som har samma typ av tanduppsättning och med 42 tänder, det vill säga: Vargen, räven, schakalen och prärievargen

Vargen anses vara den som står våra tamhundar närmast. Båda har ett högt utvecklat socialt beteende och har samma dräktighetstid, de har 78 kromosomer, vilket innebär att dessa djur kan korsas och få fortplantningsdugliga avkommor. Tusentals år av målinriktat avelsarbete, utfört av hundfolk, har gett oss en rasvariation utan motstycke. Trots detta, har dessa djur fortfarande kvar sitt enkla matsmältningssystem anpassat för animalisk föda, precis som sin stamfader vargen. Så likheten finns där, även om vi moderna hundägare ibland har svårt att se sambandet mellan den lilla hundvalpen i vårt knä och vargen.
Att på effektivaste och bästa sätt utfodra hund innebär att optimala nivåer av energi och näringsämnen tillförs djuret under alla stadier i dess liv. Detta måste ske från fosterstadiet, innan födsel, under den viktiga tillväxten som valp och unghund, i vuxenlivets alla faser och genom åldrandet. För att åstadkomma allt detta krävs en genomtänkt foderkonstruktion där man har tagit näringsfysiologiska hänsyn till att våra hundar, oavsett ras, faktiskt är hundar och inte växtätare och att skall utfodras därefter.
Först när vi inser detta har vi ett gott utgångsläge för att utfodra våra hundar naturligt och i balans. 

Ämnesomsättning - Uppbyggnad och nedbrytning eller anabolism och katabolism.
Ämnesomsättningen eller metabolismen kallas de reaktioner vilka är en förutsättning för uppbyggnad (anabolism) och nedbrytning (katabolism) av kroppens kemiska substanser (molekyler).
Ämnesomsättningens roll är:

  • Att bilda energi i form av ATP (adenosintrifosfat), en form för lagring av energi.
  • Att svara för de reaktioner som behövs för att bygga upp och förnya beståndsdelarna i vävnader och organ.
  • Att hålla den inre miljön konstant (kroppens kemiska sammansättning).

Kroppen tillförs genom kosten såväl de ämnen som är nödvändiga för att skapa tillräckligt med energi för kroppens funktioner samt sådana ämnen som kroppen inte kan bilda själv (essentiella ämnen). Hit hör vitaminer, mineraler och vissa fettsyror och aminosyror.
Tarmkanalens funktion är att bryta ned kostens komplexa beståndsdelar i enkla byggstenar och ta upp (absorbera) dessa till lymfan och blodet. Ämnesomsättningens viktigaste redskap är enzymerna (enzymer är speciella proteiner som bildas i cellerna).
Vid positiv näringsbalans, d.v.s. under upptag av näringsämnen från tarmkanalen, är individen i en uppbyggnadsfas (anabol fas), och överskott av näringsämnen upplagras. Vid fasta övergår individen i en katabol fas; näringsdepåerna används som substrat till den förbränning (oxidativa processer) som är nödvändig för bildning av energi.

Kolhydrater, fetter och proteiner - Kolhydraternas viktigaste funktion är att bidra till organismens energi via glukolysen, citronsyracykeln och elektrontransportkedjan. Glukos finns inbyggt i glykogen som en lätt tillgänglig energireserv. Fetterna har inte bara strukturella funktioner i cellmembranerna, utan är också en form att lagra energi i fettdepåerna.
Proteinerna är funktionella och strukturella men spelar mindre roll som energigivare under normala förhållande.
Vid katatbolismen av aminosyrorna frigörs aminokvävet från vilket det bildas ammoniakjoner. Dessa är giftiga för cellerna och tas omhand i ureacykeln som ger bildning av urinämne (urea). Urea lämnar kroppen med urinen.
I stora drag innebär ämnesomsättningen att kroppen utnyttjar födans fett, kolhydrat och protein, dels för förbränning (energibildning), dels för uppbyggnad av kroppsvävnader och för fettdepåen.
De aminosyror som förbränns, efterlämnar en kvävedel som i form av urea lämnar kroppen med urinen.

Energi - Kalorier
I första hand äter hunden för att möta sitt energibehov och faktum är att en hårt arbetande hund, förbränner dubbelt så mycket kalorier som en hårt arbetande människa. Det är en av anledningarna till att hundens kost måste vara komponerad annorlunda än människans.
En komposition där man också tar hänsyn till hundens möjligheter att smälta föda. Det är bra för hunden, om vi inser att de vetebullar som vi människor uppskattar, inte nödvändigtvis är näringsriktig föda för våra hundar. Detta oavsett om det är en hårt arbetande hund vi skall utfodra, eller det gäller den fyrbenta kompisen i soffhörnan, som också mår bäst av att utfodras "som hund".
Det bränsle hunden kan utnyttja kommer från fett, kolhydrater och protein. Av dessa tre tillverkar hundens celler bränsle för omedelbar förbrukning och för att lagra som ATP. 
ATP består av livsviktiga fosfatföreningar.

Energiförbrukning
Det är tämligen enkelt att beräkna en vuxen hunds underhållsbehov av kalorier och med detta som utgångspunkt väga in individuella variationer. Hundar är, precis som människor, individer som har varierande förutsättningar att tillgodogöra sig näringsinnehållet i födan. Beroende på omständigheterna, kan behovet av energi bli upptill fyra gånger högre än underhållsbehovet.
Ett ökat behov av energi föreligger vid:

  • Tillväxt.
  • Dräktighet/Digivning.
  • Prestation.
  • Stressfaktorer.
  • Tillfriskning efter skada eller sjukdom.
  • Extrem kyla eller värme.

Fördelarna med en foderkonstruktion som distribuerar mycket kalorier per viktenhet, är att hunden förmår att äta den mängd foder som krävs, för att energibehovet skall tillgodoses. Det som är intressant, är inte bara den mängd kalorier som fodret innehåller i sig, utan den mängd kalorier som blir kvar i hunden och utnyttjas. För att få en korrekt uppfattning om energiutnyttjandet av ett foder, krävs studier på levande djur, där man analyserar innehållet i såväl avföring som urin.

Vad är näring?
Ingen levande varelse kan fungera utan föda. Näringsämnena i födan behövs för energi, rörelse, värme, tillväxt, läkning, underhåll och fortplantning. Näringsämnena finns i protein, fett, kolhydrater, vitaminer, mineralämnen och spårämnen.

Protein - Protein är äggviteämnen, kvävehaltiga organiska föreningar som finns i alla växt och djurceller. Proteinets aminosyror tjänar som byggnadsmaterial, enzymer, hormoner, antikroppar i immunförsvaret, upplagsnäring m.m.
Proteiner är nödvändiga för livsprocesserna i alla celler och det är proteinets biologiska värde och smältbarhet, som avgör dess effektivitet i hunden.
Man kan säga att till skillnad från vegetabiliska proteiner, är animaliska proteiner kompletta vad gäller aminosyror. Dessutom tas de lättare upp av hunden. Proteiner är speciellt viktiga för den växande hunden och brist medför allvarliga rubbningar i hundens tillväxt och utveckling. Om man vill ha protein av hög kvalitet i fodret, kommer fodret att kosta mer, eftersom kvalitativt protein är en dyr komponent i fodret. Väljer man vegetabiliska proteinkällor, blir det självklart ett billigare foder.
Som hundägare är det vårt val och hunden får lita på oss.

Kan man få för mycket protein? Ja, med precis som vilket annat näringsämne som helst. All överkonsumtion skall undvikas. Ett överskott av protein i kosten kan inte utnyttjas för uppbyggnad av vävnader utöver behoven. Vid hög proteintillförsel utnyttjas därför överskottet antingen som energi och bryts ned till vatten, koldioxid och urinämne, eller ombildas överskottet till upplagsnäring (fett).
När det gäller den växande eller den hårt arbetande. I stressade hunden, föreligger snarare en risk för underskott än överskott av protein. När det gäller inaktiva eller äldre hundar bör man vara försiktig med proteinöverskott, här gäller "lagom och kvalitet". Här kan seniorfoder av hög kvalitet vara av stort värde.
Att utfodra i balans innebär, att man ersätter den mängd kalorier som hunden förbrukat. Detta i sin tur innebär att det är kaloritätheten i fodret, som är avgörande för hur mycket protein hunden äter i gram per dag. Procentandelar ger ingen fullständig information om proteinkonsumtionen.

Proteinets roll i allergier - Foderallergener kan vara nästan vilka animaliska och vegetabiliska proteiner som helst. De exakta mekanismerna genom vilka foderallergi uppstår är inte helt kända. Endast en liten del av alla "budfall" bland hundar orsakas av foderallergi (1-2% enligt de flesta forskare). Den kan uppträda omedelbart efter avvänjningen från mamman upptill obegränsad ålder, men är vanligast hos unga hundar.
Observera att en hund kan bara utveckla en födoämnesallergi mot protein, inte fett!

Vatten - Vatten innehåller inte energi eller byggstenar, men är av yttersta vikt, 15% förlust innebär död.
Vatten är fysiologiska viktigt!

Fett - Fett består av en del glycerol och tre delar fettsyror. Precis som hos kolhydrater är fett i grunden uppbyggt av kol, väte och syre.
Triglyceriden är den minsta delen av fett och delas den upp ytterligare upphör den att vara fett och blir till fria fettsyror eller monoglycerider. I den formen kan de passera tarmväggen för att med blodet transporteras till kroppens celler.
Fettsyrornas kemiska sammansättning i triglyceriden avgör om fettet är mättat, enkelomättat eller fleromättat. Hunden behöver en blandning av samtliga för att hålla sig frisk.
En skillnad mellan mättat respektive fleromättat fett, är att mättade fetter är stabila och därmed tillfreds med tillvaron. Omättade fetter är instabila, vilket innebär att det lättare uppstår reaktioner med andra ämnen, exempelvis syre. Härvid oxideras fettet och de kemiska föreningar som då bildas är hälsovådliga. Oxidationen drabbar också fettlösliga vitaminer som förstörs. Antioxidanter, naturliga och/eller syntetiska kan förhindra oxidationen.
Linolsyra (18:2 n-6) är en fleromättad fettsyra som är livsviktig och måste således tillföras hunden via kosten. Linolsyra finns i vegetabiliska oljor och i högvärdigt animaliskt i fett.

Fettets funktioner - Jämfört med kolhydrater och protein, är fett en utomordentligt god energikälla. Förbränning av 1g fett ger 9 kcal. Om organismen inte har användning för den energi som tillförs genom fettet, lagras den upp i form av fettdepåer.
Fettsyrorna har en mängd olika funktioner i kroppen. De används till uppbyggnad av celler och ingår således i alla cellmembraner. Membranerna är viktiga, eftersom de väljer vilka ämnen som skall transporteras in och ut ur cellerna. Intakta cellmembraner är nödvändigt för att cellerna skall fungera optimalt.
Fettsyrorna utgör dessutom förstadier till en grupp hormonliknande ämnen, prostaglandiner och leukotriener, vilka har ett stort inflytande på nästan alla hormonellt betingade processer i kroppen.
De fettlösliga vitaminerna Fetterna har en nödvändig funktion som transportmedel för fettlösliga vitaminer.
Man kan alltså inte ta upp dessa vitaminer, om det inte ingår fett i kosten. De fettlösliga vitaminerna omfattar A-, D-, E-, och K-vitamin. Dessa vitaminer absorberas och fördelas som fett, men kan också i viss omfattning lagras som depåer i organismen.
Fettet i hundens kost Hundens matsmältningssystem är anpassat för animaliskt fett, vilket innebär att animaliskt fett tas upp effektivare av hunden än vegetabiliska fetter.
Normalt skall man inte behöva lägga till fett i ett helfoder, utom möjligen vid extrema förhållande, exempelvis tävlingar med släd- eller draghundar. För att undvika, att hunden i allt för hög grad använder protein som bränsle, måste fodret innehålla tillräckligt med fett och effektivt processade kolhydrater.
Som djurägare behöver vi inte oroa oss för att våra hundar konsumerar mer fett än vad som rekommenderas för människor.

Kolhydrater - Kolhydrater är en produkt av fotosyntesen i växter (75 % av växten är COH). Kolhydrater med animaliskt ursprung förekommer t.ex. som laktos i mjölk. Strukturen är baserad på glukos som finns i växt och fruktsafter samt i blodet på levande djur.
Kolhydrater indelas i:

  • Monosackarider - Glukos, fruktos - som består av enkla socker.
  • Disackarider - laktos, sukros - som består av 2 till 10 monosackarider.
  • Polysackarider - stärkelse, glykogen, cellulosa - komplexa socker som består av monosackarider i långa kedjor.
  • Heteropolysackarider -hemicellulosa, pectin - fibrer som är olösliga i tarmen.

Behöver hunden kolhydrater? Egentligen inte, därför att hunden kan få sitt behov av energi och näring tillgodosett av animaliskt protein och fett. Men, under förutsättning att rätt sorts kolhydrater ingår i hundfoder och att de förbereds för hunden, är dessa en billig energikälla som ger s.k. "kort energi".
Naturligt har inte hunden tillräckliga möjligheter att spjälka komplexa socker, i synnerhet inte som valp eftersom de enzymer som i huvudsak spjälkar socker (amylas och maltas) inte finns i tillräcklig omfattning hos valpen under första tillväxtfasen.
Alltför högt innehåll av fiber i foder påverkar hunden negativt t.ex. minskad smältbarhet på protein, fett och kolhydrater samt minskad absorbering av mineral i tarmen. Fiber ger ingen mättnad (om inte helt bukfyllt). Vid diarré kan fiber ha en pluseffekt, men man ska vara försiktig eftersom köttätare inte är skapade för fiberrik kost.

Sammanfattningsvis fungerar vuxna hundar utan större krav på prestation bättre på kolhydratrik kost än valpen och den hårt arbetande och stressade hunden.

(Ref. Feeding dogs for hard work and stress, D.S. Kronfeld).

Vitaminer & mineraler - Vitaminer är organiska ämnen vars tillförsel med kosten är nödvändig för att uppehålla ett normalt liv. De förekommer i små mängder och deltar i de flesta fall som hjälpfaktorer. Någon anledning att till friska hundar som äter en näringsriktig kost, tillföra vitamintillskott, finns inte. Överskott ger ingen ökad prestationsförmåga eller skydd mot sjukdom. De flesta vitaminer är essentiella. Mineraler delas upp i makro- och mikromineral och alla (14) är essentiella.
Vissa mineralämnen finns i stora mängder i kroppen, t.ex. kalcium i benvävnad, natrium och kalium i alla cellvätskor och järn i blod, blodbildande organ och muskulatur.
Andra mineralämnen förekommer endast i mycket små mängder men har viktiga funktioner i vissa enzymsystem, ett exempel är selen.

Tillägg av mineraler i fodret behövs bara när en brist är känd och diagnostiserad! Att på egen hand laborera med tillskott av mineraler kan vara direkt farligt!