Fysträna hund koordination,
kondition och styrka


De 5 fysiska grundegenskaperna vid träning - uthållighet, koordination, snabbhet, rörlighet och styrka.
 

  • Uthållighet - muskelns förmåga att utföra ett arbete över tid, såväl aerobt som anaerobt.
    Aerob uthållighet, är förmågan till energiomsättning med tillgång av syre och anaerob den motsatta d.v.s. energiomsättning utan syre.
    Arbete som utförs maximalt under en kortare tid som under t.ex. en agilitytävling är mer beroende av den anaeroba processen dvs. den utan syre till skillnad mot hunden som t.ex. springer bredvid en cykel i ett lugnare tempo. I bägge fallen handlar det om uthållighet men på helt olika sätt
  • Koordination – individens förmåga att samordna rörelser gentemot omgivningen.
    Vid ensidig träning kan god koordination uppnås inom ett specifikt område men ska koordinationsförmågan tränas upp så krävs en mer allmän träning.
    Koordination innebär att man kan kontrollera och styra inlärda rörelser och anpassa dessa efter miljö och sammanhang.
  • Snabbhet - muskelns förmåga att skapa maximal acceleration.
    Förmågan att accelerera snabbt påverkas också av hur snabbt individen reagerar på det som triggar till accelerationen.
  • Rörlighet - förmågan till rörelseutslag i led och ledband.
    Är individens rörlighet inskränkt kommer accelerationen, styrkan och koordinationen att hämmas och individen kan inte arbeta i den utsträckning man tänkt.
    Leden kan teoretiskt sätt, röra sig till sitt maxläge men i praktiken pga. av tidigare skador, felaktig eller avsaknad träning mm vara mer eller mindre hämmad.
  • Styrka – muskelns förmåga att utveckla kraft.

Hur effektivt muskeln utför ett arbete, beror på muskeln kondition och på den energi som tillförs muskeln genom föda.
Arbetet muskeln utför kan vara dynamiskt dvs. rörelse eller statiskt, t.ex. för att upprätthålla en position som att stå eller sitta stilla.
​​​
Hur arbetar en muskel?

Vi, precis som våra hundar kan förflytta vår kropp genom att muskler som sitter fästade på vårt skelett, kan dra ihop sig.

Men hur?
Varje muskel omges av en bindväv, s.k. fascia och under den så är muskeln uppdelad i flera, mindre delar, s.k. muskelbuntar som var och en i sin tur omges av bindväv. Inne i de enskilda muskelbuntarna finns muskelfibrer, även de omgivna av en elastisk hinna och varje enskild muskel i våra kroppar kan bestå av tusentals olika muskelfibrer. Inne i muskeln finns också blodkärl och nervbanor. ​​​​​De enskilda muskelcellerna består av flera cellkärnor och små tvärstrimmiga trådar, s.k. myofibriller, vilka i sin tur är uppbyggda av två slags protein; aktin/myosin och det är här vi hittar orsaken till att muskeln kan dra ihop sig. På myosinmolekylerna sitter som små huvuden som kan greppa tag i aktinet så att en muskelsammandragning sker. Hur stor kraft en muskel kan utveckla beror på hur många av dessa myosinhuvuden som greppar tag i aktinet. När muskeln tränats upp och fått en större tvärsnittsyta kommer den att innehålla fler myofibriller vilket ger en ökad förmåga till sammandragning och muskeln blir därmed starkare.
Vi har de myofibriller vi har genom födseln och vi kan aldrig öka på antalet muskelceller genom träning. Det träningen gör är att ”väcka fler” myofibriller som utför sitt arbete och muskeln blir därigenom starkare och ökar i omfång.
Väldigt förenklat - Muskeltrådarna drar ihop sig genom en process där elektriska impulser skickar signaler från hjärna till ryggmärg och därifrån vidare till muskelns alla celler som med hjälp kalcium antingen får muskeln att dra ihop sig eller att slappna av. Man skulle kunna såga att kalcium flyttas från en vågskål till en annan
Beroende på vilket arbete som utförs så använder individen olika muskelfibertyper.
Typ I-fibrer är mindre i omkrets, de är långsamma, mer uthålliga och anpassade för att arbeta under längre perioder. Vid långvarig och mindre belastande aktivitet aktiveras typ 1-fibrerna.
Typ IIA-fibrerna är större, snabbare muskelfibrer, anpassade för att klara tyngre belastning och de är inte lika uthålliga som typ-I. Typ IIA är medelvägen vad gäller uthållighet och snabbhet.
Typ IIB-fibrer är snabba fibrer som inte klarar någon längre uthållighet. De är explosiva och anpassade till explosiva insatser och arbete under mycket korta tider.
Hunden föds med individuella förutsättningar för vilken fibertyp som kommer att vara dominerande men genom träning kan vi påverka hundens muskelfibrer att anpassa sig mer antingen för uthållighet eller explosivitet.
Alla muskler är utrustade med en variation av de olika muskelfibrerna men skillnaden i sammansättningen kan vara stor mellan olika individer och raser. Genetiskt kan hunden nedärvt övervägande långsamma, eller snabba, muskelfibrer men med korrekt träning kan vi påverka muskelfibrerna till viss grad. Med andra ord en sprinter kommer fortsatt vara en sprinter men kanske lite snabbare och lite uthålligare. Att tro att man kan förändra en 100-meters löpare till att bli en maratonlöpare av rang är en utopi!

Vad kräver din tävlingsgren utav din hund?
Lite förenklat kan man säga att man blir bra på det man tränar, men för att veta vad man ska träna måste man först analysera vilka krav respektive tävlingsgren ställer på individen. Först när man vet vilka krav som ställs kan man anpassa och styra träningen, att utveckla rätt muskulatur.
Om tävlingsgrenen kräver att hunden ska arbeta korta men intensiva pass i maxfart är det dumt att träna långa, långsamma konditionspass. Om sporten innebär en hög belastning på muskler i rygg och höftpartiet, kommer din hund klara träningen bättre om den fått öva upp styrkan i den stabiliserande muskulaturen parallellt med träningen av tävlingsgrenen.
Några saker man bör fundera kring vid analys av träningen är; vilken intensitet, hur länge pågår arbetet, vilka rörelser utför hunden under träning/tävling, finns det moment som innebär större belastning dvs som innebär en ökad skaderisk, hur ofta tränas hunden, fördelningen allroundträning/specialträning, finns det möjlighet till tillräcklig återhämtning efter träning
Studerar man på olika hundraser, kan man ofta se på hundens konstruktion vilket arbete de ursprungligen avlats fram för. Om man känner till ursprunget, även om den ursprungliga avsikten inte var agility, weight pulling eller vad det nu är för sport som du utövar eller funderar på att utöva, kan det vara bra att förstå hundens genetiska förutsättningar i kroppsbyggnad och muskelsammansättning samt de krav som de olika tävlingsformerna ställer på individen. Ju bättre du känner till detta och förstår sambandet desto bättre kan du anpassa träningen för att nå optimalt med din hund utifrån dess förutsättningar.

Planera träningen
En nybörjare eller otränad individ kan ganska enkelt höja sin prestationsförmåga även om träningen är tillfällig och ostrukturerad och detta för att den fysiska startnivån är så pass låg att all form av träning ger resultat. För att få ut maximalt av din träning är det viktigt att planera träningen och att veta hur man ska träna för att nå sina mål.
När träningen startar och kroppen belastas mer än normalt, kommer träningen initialt att verka nedbrytande i de områden som belastats. Kroppen anpassar sig dock snabbt till de nya fysiska kraven.
Idén med all träning är att regelbunden utsätta kroppen för andra belastningar än vad den är van vid Under träningspasset kommer de nedbrytande processerna i kroppen att dominera och hunden får en tillfälligt minskad prestationsförmåga och det är under själva vilan mellan träningarna som den uppbyggande fasen inträffar. Tyvärr måste dock poängteras att det inte går att vila sig i form dvs. utan nedbrytning sker ingen uppbyggnad.
Varje tränings och vilopass sammantaget leder till prestationsökning men om vilan blir för kortvarig mellan träningspassen, sker dock en minskad prestationsförmåga.
Enkelt förklarat - vill vi förbättra individens prestationsförmåga måste träningsbelastningen öka.
Om träningen ligger kvar konstant på samma nivå, kommer ingen förbättring ske och den fysiska kapaciteten kommer stagnera.
Hur snabbt hunden återhämtar sig är beroende av en rad olika faktorer som typ av träning, totala träningsmängden, näringsintag, behandlingar etc.
Detta gör det svårt att säga hur ofta en viss individ ska träna och det blir lite upp till ägaren/tränaren att prova sig fram och dra slutsatser efter hur hunden svarar på träningen.
Det är dock viktigt att komma ihåg att man kan inte hårdträna sin hund 7 dagar i veckan, det kommer bara att förstöra den och sannolikheten att den går sönder i förtid är stor.
Om det är viktigt för dig åka ner till klubben och träna så ofta och så mycket, rekommenderar vi att du skaffar ytterligare en hund.

Träningskalender
Baserat på vilka tävlingar du vill delta och när på året de infaller ska du göra en årsplanering, baserat på huvudmål och vilka delmål du har och när dessa ska vara klara.
När detta är klart kan du sedan grovt dela in året i följande fyra perioder; återhämtningsperiod, uppbyggnadsperiod, förberedelseperiod och tävlingsperiod.
Återhämtningsperioden är tiden efter den förra tävlingssäsongen fram till dess att träningen återupptas i normal omfattning. Denna period behövs för såväl fysisk- som mental återhämtning. Kroppen får en chans att läka småskador och slitage genom en kraftig nedtrappning av träning.
Under återhämtningen kan man givetvis träna någon annan mindre fysisk gren för att därigenom bibehålla en allsidig lättare träning.
Återuppbyggnadsperioden innebär att nu trappar man upp den planerade fysträningen. Träningsmängd och intensitet ökas successivt på under hela perioden. Det är viktigt att inte gå för snabbt fram under återuppbyggnaden då detta kan resultera i skador och/eller mental överträning. Under perioden byggs fysiken upp och kroppen görs redo för nästa träningsfas. Under återuppbyggnadsperioden är det allroundträning av hela kroppen som gäller.
Under förberedelseperioden ökas den totala träningsmängden på successivt. Träningen blir hårdare och mer frekvent och nu blir det mer fokus på träning utifrån sportens krav¸ teknik, snabbhet och tyngre träning. Under denna period ska hunden förberedas för de krav som det framtida tävlandet kräver.
För att toppa formen, trappar man sedan successivt ner den totala träningsmängden, veckorna fram till tävlingssäsongen, medan intensiteten bibehålls och hunden får korta, intensiva men färre träningspass.
Under tävlingssäsongen ska den uppnådda fysiska nivån underhållas eller förbättras och träningen ska vara så tävlingslik som möjligt med minskad träningsmängd men ökad intensitet. Kan man inte trappa ner träningen inför varje tävling dvs. om man tävlar mycket ofta under en lång period, får man prioritera de viktigaste tävlingarna under säsongen och bara trappa ner träningen inför dessa för att försöka få till en formtopp. Förbättringen i prestationsförmåga hos hunden kan åstadkommas genom att man reducerar träningsmängden dagarna eller veckorna fram till en tävling.

Det enskilda träningspassets upplägg
Uppvärmningen glömmer man ofta bort eller t.o.m. struntar man i trots att det är en så viktig del av träningen och detta för att väcka kroppen och förbereda den inför arbetsuppgiften.
En uppvärmning sker i ett lugnt tempo som succesivt ökas på.
Arbeta med stora muskelgrupper och enkla övningar. Efter uppvärmningen styrs upplägget av träningspasset utifrån vad vi ska öva på just idag. Jobba inte med alla delar under ett och samma pass!
Inlärning av ett nytt moment eller en ny teknik ska alltid ske innan mer ansträngande, fysiska övningar. Om hunden är trött minskar dess koncentration- och koordinationsförmåga vilket ger en sämre träning och risken för skador ökar.
Ska du träna snabbhet, explosiva starter, ruscher, korta, snabba jobb osv. så lägger du även detta i början av träningspasset efter en ordentlig uppvärmning, så att du får ut maximalt av hundens muskelarbete.
Ren uthållighetsträning kan du lägga i slutet av träningspasset, koordinationsövningar och snabbhetsträning. Tränar du styrka beror det på hur hårda övningar din hund har gjort vad du kan träna efteråt men som regel rekommenderas ingen avancerad träning efter ett styrkepass.
Varje träningspass avslutas med en nedvarvning och gärna massage & stretching.

Hur ofta kan man eller bör man träna
Nedbrytningen blir kraftigare vid hårdare belastning och kräver även en längre återhämtningstid, upp till 3 dagar innan kroppen är redo för ett lika hårda pass.
Om träningsbelastningen varit för stor eller återhämtningen för kort kan hunden drabbas av överträning.
Överträning kan bero på flera saker; för stor fysisk belastning, för kort återhämtning, en långvarig överbelastning, även vid lättare träning, en för ensidig träning, fysiska faktorer, stress, för lite sömn, sjukdom, skador, felaktig utfodring, näringsbrist
Vid långvarig överträning kan hunden få hormonrubbningar där halten av kortisol ökar vilket i sin tur leder protein i kroppen bryts ner. Detta i sin tur leder till att hunden inte kan bygga upp vävnaderna igen efter belastning.
Symtom på överträning hos en hund kan vara fysiska; minskad prestationsförmåga, viktförlust, en minskad aptit, kronisk muskelvärk, försämrad koordination, ökad infektionskänslighet, förhöjd vilopuls och en sämre återhämtningsförmåga.
Symptomen kan även vara psykiska; ökad trötthet, störd sömn, rastlöshet ,nedstämdhet, irritationer och en minskad motivation
Misstänker man att hunden drabbats av överträning gäller det att trappa ner på träningsmängden och låta den få vila från hård träning/tävling.
Det gäller att hitta motivationen igen genom t.ex. en lätt och rolig träning och vara extremt noggrann med utfodringen och vilan. Sysselsätt den andra, positiva aktiviteter, gärna något nytt och roligt, ge den massage och se till att eventuella småsår och skador behandlas ordentligt.
​​​​​​Din kompis behöver tid på sig att komma tillbaka både fysiskt och psykiskt!