Sant och falskt
om hundfoder / FAQ


Vi möter nästan dagligen hundägare som kommer till oss för att få svar och hjälp med problem relaterade till hundars föda. Alltifrån att hunden inte vill äta till att man inte får bukt med den krånglande magen eller veterinären sa så här, stämmer det?

För att lättare förstå det här med hundar och deras kost, måste vi känna dess ursprung och vi måste veta vad det faktiskt är vi har i kopplet.
När man hundfolk emellan, talar om hundar tänker vi kanske på den enorma mångfald av olika raser vi omger oss med. Allt ifrån rena sällskapshundar och specialiserade jakthundar till bruksraser eller vallhundar. Vi tänker kanske inte alltid på att till släktet hunddjur (lat. canidae) dit våra tamdjur räknas, hör också de vilda djur som har samma typ av tanduppsättning och med 42 tänder, det vill säga: Vargen, räven, schakalen och prärievargen

Vargen anses vara den som står våra tamhundar närmast. Båda har ett högt utvecklat socialt beteende och har samma dräktighetstid, de har 78 kromosomer, vilket innebär att dessa djur kan korsas och få fortplantningsdugliga avkommor. Tusentals år av målinriktat avelsarbete, utfört av hundfolk, har gett oss en rasvariation utan motstycke. Trots detta, har dessa djur fortfarande kvar sitt enkla matsmältningssystem anpassat för animalisk föda, precis som sin stamfader vargen. Så likheten finns där, även om vi moderna hundägare ibland har svårt att se sambandet mellan den lilla hundvalpen i vårt knä och vargen.
Att på effektivaste och bästa sätt utfodra hund innebär att optimala nivåer av energi och näringsämnen tillförs djuret under alla stadier i dess liv. Detta måste ske från fosterstadiet, innan födsel, under den viktiga tillväxten som valp och unghund, i vuxenlivets alla faser och genom åldrandet. För att åstadkomma allt detta krävs en genomtänkt foderkonstruktion där man har tagit näringsfysiologiska hänsyn till att våra hundar, oavsett ras, faktiskt är hundar och inte växtätare och att skall utfodras därefter.
Först när vi inser detta har vi ett gott utgångsläge för att utfodra våra hundar naturligt och i balans. 
Väldigt förenklat kan man säga att hunden behöver ett dagligt intag av protein, fett, vitamin, mineral, spårämnen och givetvis vatten för att kunna bygga nytt och underhålla de funktioner som ständigt pågår i kroppen.
När hunden äter och födan når mage och tarm startar en nedbrytningsprocess, där födan delas upp i mindre beståndsdelar som hunden kan ta upp och omsätta till underhåll, uppbyggnad av nya celler och energi. Detta kallas ämnesomsättning eller metabolism.

I foderdjungeln finns det många varumärken och alla har kanske ”inte alltid rent mjöl i påsen” och det förekommer många knep som tillverkarna tar till för att deras foder ska framstå som lite bättre.
Är man intresserad går det ofta att genomskåda detta genom att kritiskt granska och ifrågasätta vad som faktisk står på påsen.

Några av de knep som tillverkarna tar till för att deras foder ska framstå som lite bättre i betraktarens ögon än vad det är i själva verket är;

  • Man använder färskt kött i fodret i stället för torkat kött eller köttmjöl.
    Anledningen är att det låter gott och ser bra ut i kundens ögon, men även för att ett färskt kött ofta är bättre än motsvarande torkat. 
    Viktigt att komma ihåg dock; när man tillsätter färskt kött i fodret i stället för ett torkat, får man väga in det i innehållsdeklarationen, inklusive allt vatten som finns naturligt i köttet (ca 75 %).
    Detta resulterar ofta i att kött hamnar först av alla ingredienser i innehållsdeklarationen och rent teknisk sett så innebär det att man använder det vattnet som finns naturligt i köttet när foderkulan tillagas och inget extra vatten behöver tillsättas under kokningsprocessen.
    Exempel: Foder A - Reklamen säger och på påsarna kan man läsa om att man nu har ännu mera färskt kött i påsen. I fodret tillsätts 44 % färskt kött, men när man räknar bort andelen vatten så kvarstår endast 13 % kött när allt vatten är bort, alltså inte alls så mycket som det först verkade.
    Om fodertillverkaren bara använder sig av färska ingredienser dvs om både de animaliska och de vegetabiliska ingredienserna är färska så bibehålls förhållandet även i den färdiga produkten.
  • Fodertillverkaren använder kycklingmjöl och inte kycklingköttmjöl som huvudsaklig proteinkälla.
    Vid första anblicken, ser det ut att vara samma sak men skillnaden är stor! Kycklingköttmjöl är 100 % kött som mals till en färs och torkas innan det används i tillverkningen av hundmaten.
    Kycklingmjölet är inte lika rent och innehåller även annat än bara kött.
  • Ett annat knep som ofta förekommer är att använda sig av flera olika spannmål eller att processa ett spannmål på olika sätt, för att köttinnehållet ska framstå som högre.  
    Genom att använda sig av flera olika sorters spannmål eller genom att processa spannmålet på olika sätt, hamnar varje enskild del efter köttet i innehållsdeklarationen och fodret ser därmed ut att innehålla mer kött än vad det vid första anblicken gör.
    ​​​​​​Det man måste komma ihåg är att funktionen för hunden, är i stort det samma oavsett det heter majs eller majsmjöl, vete eller vetemjöl osv.
    Oavsett vilken metod som producenten använder så kan man vara säker på att så är andelen spannmål större än andelen kött.
  • Gluten tillsätts separat, utöver det gluten som redan finns naturligt i spannmålet.
    Detta gör tillverkarna för att få upp det totala proteinvärdet i produkten, ofta för att fodret innehåller för lite animaliskt protein. Ett vegetabiliskt protein är billigare än motsvarande animalisk och dessutom sämre för din hund.
    Gluten innehåller mycket protein men det är svårsmält och många menar dessutom att det inte bara är felaktigt utan även skadligt.
    Hundar kan inte ta upp gluten i tarmen så nyttan för hunden av att det tillsätts fodret är noll! Idag menar flera veterinärer, specialiserade på allergi att gluten ofta är boven bakom många foderallergier.
    Det är inte % protein som är avgörande – det är kvaliten d.v.s. vad det är för proteinkälla och hur den har behandlats som är det viktigaste.

 

FAQ - Några av de vanligaste frågor vi får från våra kunder:

  1. "Min veterinär sa att det är för mycket protein i det fodret jag ger idag och det är farligt, stämmer det"?
    Hur mycket protein får en hund äta utan att det är farligt? Svaret på frågan är lagom allt utifrån ras, aktivitetsnivå och ålder.
    På alla foderpåsar finns en ungefärlig rekommendation baserad på hundens vikt. Den tabellen ska dock ses som en ungefärlig rekommendation, beroende på aktivitetsnivå, om hunden är kastrerad, om hunden är lugn eller stressad så måste kanske fodermängden justeras upp eller ner.
    Om vi förutsätter att hunden är fullt frisk så kan den i princip äta hur mycket protein som helst utan att den blir sjuk. Över tid, om man ger den för mycket, riskerar man givetvis att hunden blir tjock men utöver det så är riskerna mycket små. Är dessutom proteinet ett högvärdigt, animaliskt protein, blir belastningen på njurarna ganska liten.
  2. "Min uppfödare har sagt att min hund inte får äta ett foder med för mycket protein. Det ska vara max 12–14 % protein annars blir det för mycket och det är farligt"!
    När vi började föda upp hundar för länge sedan, hade de flesta foder, proteinhalter i de nivåer som uppfödaren förespråkade, men samtidigt måste man komma ihåg att fodergivorna var gigantiska i relation till de mängder som ges av dagens moderna foder, och för att inte tala om de högar hundarna lämnade efter sig på promenaden.
    1 liter foder med 12 % protein innehåller exakt lika mycket protein som 5 dl av ett foder med en proteinhalt på 24 %. Skillnaden mellan de två olika fodren är att foder 1 innehåller mycket mer spannmål och bukfylla och därför måste man ge en större mängd för att nå samma resultat.
    Innan man kan säga att det är farligt med X % protein måste det räknas om i gram protein och ska man jämföra torrfoder med färskfoder så måste färskfodret också räknas om i torrform för att jämförelsen ska vara relevant.
    En förtydligande liknelse - Det är inte procenten i flaskan som berusar utan mängden man dricker ur den som gör hela skillnaden!
  3. "Min hund vill inte äta, jag har provat allt och det blir bara värre och värre, vad ska jag göra"?
    De flesta hundägare har omedvetet själva satt sig i detta dilemma och skapat ett beteende hos hunden som man inte kan hantera.
    Vanligtvis när man tänker tillbaka på när det hela började och vad som hände så startade problemen i det allra flesta fall under den period som ofta kallas ”spökåldern”.
    Spökåldern börjar vanligtvis vid 4–6 månaders ålder och under denna period brukar valpen ändra beteende och saker som den tidigare tagit ”med en klackspark” blir plötsligt läskiga. Vanligt är också att den börjar kinka med maten och inte vill äta som tidigare. Felet vi ofta gör är att vi tror att hunden inte gillar sin mat och börjar toppa den med matrester, burkmat eller så byter vi till ett nytt, spännande foder. Hunden lär sig snabbt att om man krånglar, får man något nytt dvs. vi belönar det felaktiga beteendet.
    Det finns två sätt som ofta fungerar för att komma till rätta med problemet.
    Den ena sättet är disciplin och slut på trams. Utfodra hunden på fasta tider, låt aldrig mat stå framme och om hunden inte äter direkt, ta bort skålen och sätt ner den igen till nästa mål.
    Det andra sättet är att byta foder en ”sista” gång för ofta äter hunden av det nya fodret. Utnyttja att hunden är hungrig och ge den endast en mycket liten portion, så liten att hunden faktiskt äter tomt i skålen. När skålen är tom, belönar du hunden med något den gillar, ungefär som en dessert. Hunden lär sig snabbt att det är vinst att äta upp maten.
    Om man har en kinkig hund så bör det aldrig läggas något annat är hundmat i matskålen. Vill man belöna, vilket är helt ok så gör du det på t.ex. en tallrik på annan plats är utfodring normalt sker.
  4. "Jag har en valp och jag har hört att den inte ska äta valpfoder för då växer den för snabbt, stämmer det"?
    Valpar, under tillväxt har ungefär dubbelt så stort energibehov i jämförelse med motsvarande vuxen hund. När hundens energibehov är tillgodosett slutar den vanligtvis att äta, det är då viktigt att alla andra näringsbehov är tillgodosedda så att näringsbrist inte uppstår. För att tillgodose den växande hundens behov har de flesta foderleverantörer idag ett valpfoder. Det är viktigt att man ger rätt typ av valpfoder till sin hund dvs. ett valpfoder avsett för den lilla rasen passar oftast inte åt den stora rasen och felaktig utfodring kan leda till tillväxtproblem längre fram i livet.
  5. "Jag har hört att färksfoder är farligt för det innehåller bara protein, stämmer det"?
    Ett färskfoder innehåller inte 100% protein som många tror. Det kan innehålla 100% kött med det är inte det samma. 
    Största ingrediensen i kött av vatten och det innehåller inget protein alls. Kött innehåller ca 20% protein när vattnet är borta. 
  6. "Min uppfödare säger att jag bara får ge färskfoder för torrfoder är inte naturligt men nu ska jag åka på semester och kan jag då ge ett torrfoder"?
    Visst kan man ge ett torrfoder för att underlätta under semestern. Det finns en massa torrfoder på den svenska marknaden och visst äter den "vilda hunden" inte torrfoder men å andra sidan så skulle nog de flesta av våra hundar inte överleva ett liv i det vilda. Precis som med torrfoder så finns det en massa färskfoder av varierande kvalitet på marknaden och om bara torrfodret är rätt tillverkat och med ingredienser av god kvalitet så mår de allra flesta hundar alldeles utmärkt av att äta ett torrfoder.
    ​​​​​När det gäller torr vs färskfoder så finns det många skolor om vilket som är bäst men det viktigaste är ändå, anser vi att man utgår från individen och vad man själv har för möjligheter.
  7. "Veterinären har sagt att min hund inte tål protein, vad ska jag ge den för foder"?
    När veterinären säger så är det oftast p.g.a. ren okunnighet. Alla däggdjur måste ha regelbundet tillskott av protein eller aminosyror (proteinets byggstenar) för att överleva. När hunden reagerar på protein, innebär det inte per automatik att den är allergisk mot allt protein och det gäller bara att ta reda på vilket eller vilka den inte tål.
    Veterinärer säger ofta så av ren okunnighet och de flesta hundar som fått utlåtandet - allergisk - är egentligen inte foderallergiska. Det är betydligt vanligare att hunden har en näringsbrist och saknar någon vitamin, mineral eller ett spårämne som påverkar immunförsvaret.
    Ibland kan det räcka att komplettera den vanliga kosten med ett bra multivitamin/mineralpreparat och därigenom boosta immunförsvaret. Många hundar kan få detta under unghundperioden i samband med hormonförändringar som sker i kroppen.
    Om detta uppstår kan det ibland räcka med att ha lite is i magen och inte alltid köpa det du hör om elimineringsdieter, hypofoder osv.
    Viktigt att veta är att hunden bara kan vara allergisk mot protein och inte mot rent fett även om det är av samma ursprung som det proteinet hunden är allergisk mot. Den allergiska reaktionen i kroppen uppstår när hunden bryter ner proteinet.
    En annan viktig sak att komma ihåg - en hund kan aldrig vara allergisk mot ett protein första gången som den träffar på det. En födoämnesallergi kommer först efter upprepade intag.
    Det går att göra en allergiutredning själv och det kostar inte skjortan men det tar lite tid.

    Välkommen in så berättar vi mer hur du kan gå tillväga.